Luft

Hjärtat bultar av nervositet. Jag springer ut från badrummet och kollar på klockan i hallen. Tjugo minuter har jag på mig. Jag rusar tillbaka till toaletten igen, tar snabbt på lite mascara, ögonskugga, rouge och läppglans. Jag drar en borste genom håret som lägger sig platt och ser fullständigt dött ut. Aaah! Jag hinner inte fixa mer! Jag måste ju göra ett gott intryck, på vår första utflykt och allt. Jag granskar mig själv i spegeln. Nåja, det duger väl. Jag ser åtminstone inte ut som ett troll.

Jag står i hallen och känner att paniken är ganska nära nu. Var är bilnyckeln?! Jag rotar runt i väskan, under mattan och i byrån- ingen nyckel. Var är den? Jag far runt med blicken i hallen. Hmpf, det är klart, varför letade jag inte där? Det är klart att nyckeln hänger på nyckeltavlan! Jag sliter till mig bilnyckel och husnyckel, slänger på mig jackan och väskan över axlarna, rusar ut, hoppar in i bilen och smäller igen dörren. Två gånger försöker jag stänga dörren utan att lyckas, på tredje försöket inser jag att jackan kommit i kläm. Jag vrider av mig jackan och slänger den i baksätet innan jag stänger förardörren och vrålar ut från uppfarten.

Tjugo minuter senare svänger jag in på hans gata och kryper fram för att hitta rätt hus. Nr 7 skulle det vara, vilket visar sig inte vara svårt att hitta eftersom jag ser honom stå och titta ut genom vardagsrumsfönstret. Han visar med en vinkning att han kommer ut, så jag lägger växeln i friläge och tar ett djupt andetag som uppenbarligen var extremt djupt eftersom en del av luften blåser ut, ja, ni vet, från fel kroppsöppning. I samma ögonblick ser jag honom komma gåendes med ett leende på läpparna emot bilen. Jag hissar upp mungiporna och öppnar passagerardörren i förhoppning om att det hinner blåsa in lite friskare luft innan han sätter sig. Knappast, ungefär fem sekunder senare glider han ner i sätet och stänger dörren igen. ”Jaha…”, säger han och tystnar en stund. Jag ser att det rycker lite i hans näsa innan han säger: ”Öh, har du haft en sådan där wunderbaum i bilen nyligen? Jag vet att det kan bli lite… extrem doft just i början?” Jag ser på honom och ler lite förläget innan jag sätter nyckeln i tändningslåset och vrider om samtidigt som jag säger med blicken riktad framåt: ”Ja, man vill ju göra ett gott första intryck.”