Vatten

 

De första nio månaderna lever vi i det. Sedan plaskar och simmar vi i det med högljudda glädjerop tillsammans med familjen eller kompisarna. Ibland skulle man kunna dö för att få ett enda glas av den färglösa vätskan. Allt för ofta gör faktiskt folk just det, antingen på grund av att det är för skitigt eller för att det helt enkelt inte finns.

Vi använder det när vi lagar mat. Vi rengör oss själva, våra kläder, hus och disk med det. Ibland gnäller vi över att det kommer ner lite för mycket av det från himlen; kanske medan någons hus i en annan del av världen just spolas bort med strömmarna av det, eller ett barn spolas bort från sin mamma.

Ibland kommer det ner och lägger sig som ett vitt pulver över våra gator och trädgårdar. Ibland känns det som småspik mot huden.

Vi kan inte leva utan det mer än några dagar. Redan efter några timmar av extrem brist börjar vi må dåligt.

Sländor och Jesus går på det.

Jag talar naturligtvis om vatten.

Detta livsviktiga och ibland underbara som är en stor anledning till att vi överhuvudtaget har kunnat utvecklas till dem varelser vi är här på jorden.

Vatten.

Jag ska aldrig mer klaga när gud gråter så jag får dra på mig galoscherna bara för att kunna gå ut och hämta posten på morgonen…